Vaddå liv? - Vaddå framtid?

Fattade redan 1998 att något i kroppen sa nej
Men det tog ett tag till innan
Kroppen skrek stopp
Själen följde snabbt efter

Sen var det en massa frågor
Om jag tror på mirakel
Om jag tror att träning löser mina problem
En del frågor dummare än andra
Men alla mer eller mindre kränkande

Stressen har ätit upp mig inifrån
Så jag knappt känner något
Så jag knappt ser något

Att varje dag behöver bevisa att man vill leva
Det räcker inte att bara leva
Jag måste bevisa att jag vill också
Hur bevisar man det när kroppen inte fungerar
Och man måste ha massa hjälp
När depressionen trycker ner mig
Och ångesten skrämmer mig till panik
Hur bevisar jag då att jag vill leva

Livet blev inte som jag tänkte
Men det är väl inte meningen
Det ska väl bli som man gör det
Inte tänker?
Livet blev inte som jag planerade
Studerade, tog lån
Pluggat igen
för tidigare studier inte gick att använda för kroppen la av

Min framtid kan bli som jag tänker
Eller det jag gör med den
Om jag bara vågar

Måste ta tag i allt som bara är ivägen
Allt som skymmer sikten
Måste se framåt
Och allt som borde vara framtiden är ivägen

Kan inte se
Kanske vågar jag inte

Lägger ner intygen, betygen i kartongen
Och minns tillbaka på alla timmar jag lagt ner
Alla år

Tårarna rinner ner
Känner så stor sorg över hur det blivit
Det gör så ont

Sörjer mitt liv
Det jag en gång drömde om
Gråter som jag så länge behövt
Men inte kunnat
Och lådan med det gamla kan ställas undan

Då jag äntligen är beviljas sjukersättning för all framtid.
Så är väl det meningen att det som varit packas undan så jag ser framåt?

Jag är inte ledsen för jag beviljats ersättningen.
Insett vad min kropp gått igenom sen jag föddes.
Och vad det medfört.

Ansökte om sjukersättningen för jag vill överleva.
På mina villkor.
En del väljer att jobba ihjäl sig istället.
Jag misslyckades med det. Och blev sjuk. Och jobba gick inte.

Men i så många år har mitt liv snurrat runt ansökningar om inkomst.
Om att få råd till hyran.
Och alla andra saker.
Inkomsten är ju en av 13 saker jag kämpar för.
Har många kvar.
För att nå en fungerande vardag

Utan lägenhet är ju inte bostadsanpassning så aktuellt *ler sarkistiskt*

Har en fin kartong jag lägger allt i.
Det som varit.
Men ska verkligen arkivera betyg och sånt som är ivägen.
Måste nog det för att klara se framåt.

I min låda

Ligger en del av mitt förflutna.
Har en del kvar att lägga ner innan den ska ställas undan.

Har även en liten låda.
Vacker. Lite busig.
Tom.
Symbolisk.
Men det går att ta på.
Framtiden.
Kan lägga små lappar där.
Med ord, drömmar, tankar...
Eller lämna den öppen...

Mina Texter - Index-sidan

UPP

Index - QuickIndex © 1982-2015 Morticia